Skönt att inte vara tonåring och gå i amerikansk skola längre. Var en otrolig hets och stress och panik redan Februaris första dag för att hinna få klart alla Valentine cards, greetings, paper roses, mm. På dagen d var hysterin ett faktum, och det gällde att ha famnen full med bekräftelser på sin populäritet när klockan ringde ut för dagen. Fy bubblan. Trevligt då tyckte man, och ägnade sig åt "love bombing" med vänner, hemliga beundrare, bekanta, och korridorsflörtar. Men hur var det för alla som inte fick kort, inte fick en blomma, inte fick ett (visserligen pinsamt) music-gram från skolans kör rakt in i klassrummet under pågående lektion? Barn kan vara grymma även om det itne är med flit. Själv nöjer jag mig med lite uppskattande sms till vänner och dem man skulle behöva uppmärksamma lite oftare.
Love-bombing per mobil!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar