Om jag fick handla vad jag ville av prylarna NU skulle det bli en massa kuddar till nya soffan, i Manhattan och Marble.
..och snygga underlägget:
..samt finaste dörrstoppen Ekollon, ta-da!
Vill ha, vill ha!
(Alla bilder från Svenskt Tenn)
måndag, mars 31, 2008
Svenskt Tenn..
..håller alltid. Känns lika lyxigt varje gång jag råkar ha vägarna förbi och dimper in. Hittar en ny favorit varje gång, senast var det de laminerade underläggen Manhattan o blå elefant som fick följa med hem i snitsig påse.
Om jag fick handla vad jag ville av prylarna NU skulle det bli en massa kuddar till nya soffan, i Manhattan och Marble.
..och snygga underlägget:
..samt finaste dörrstoppen Ekollon, ta-da!
Vill ha, vill ha!
(Alla bilder från Svenskt Tenn)
Om jag fick handla vad jag ville av prylarna NU skulle det bli en massa kuddar till nya soffan, i Manhattan och Marble.
..och snygga underlägget:
..samt finaste dörrstoppen Ekollon, ta-da!
Vill ha, vill ha!
(Alla bilder från Svenskt Tenn)
Älska Göteborg!
Spenderade gårdagen på Värmdö med mamma och taxen Glimma när Linus var på skjuttävling och pappa var på jobbresa. Trevlig dag med en massa tjejsnack och graviditetsprat. :-)
Tittade runt på nätet och hittade min drömsoffa på Blocket! Har suktat efter den gigantiska och mysvänliga soffan "Göteborg" i minst 6 år, men hann inte komma till skott innan den tragiskt nog utgick ur Ikeas sortiment för några år sedan. Nu har jag pratat med trevliga Sofie i Sollentuna och vi ska få hämta vårt fantastiskt fina (hoppas jag!) alldeles egna exemplar sista helgen i April, när de flyttar. Innan dess ska jag tvätta överdragen till vår Karlanda soffa och sälja den på Blocket.
Äntligen har vi tillräckligt stort vardagsrum för min drömsoffa, och där kan en liten bebis eller två ligga och sussa tryggt utan att riskera att trilla ner, den är nämligen hela 110 cm djup. Ingen soffa för Farmor, med andra ord...
Tittade runt på nätet och hittade min drömsoffa på Blocket! Har suktat efter den gigantiska och mysvänliga soffan "Göteborg" i minst 6 år, men hann inte komma till skott innan den tragiskt nog utgick ur Ikeas sortiment för några år sedan. Nu har jag pratat med trevliga Sofie i Sollentuna och vi ska få hämta vårt fantastiskt fina (hoppas jag!) alldeles egna exemplar sista helgen i April, när de flyttar. Innan dess ska jag tvätta överdragen till vår Karlanda soffa och sälja den på Blocket.
Äntligen har vi tillräckligt stort vardagsrum för min drömsoffa, och där kan en liten bebis eller två ligga och sussa tryggt utan att riskera att trilla ner, den är nämligen hela 110 cm djup. Ingen soffa för Farmor, med andra ord...
OBS! Vår är ViiiT, min favvofärg, och oj vad praktiskt med barn! :-)
Barnrumsplaner
När vi flyttade in här i Augusti så kändes det toppen att få 3 rum plus ett extra i anslutning till balkongen, en stor hall, ett fint sovrum med stora fönster, ett vardagsrum gigantikum där hela min gamla etta skulle få plats. Samt ett rum till. Ett arbetsrum sa jag, men första gången mina föräldrar var här och förtjust inspekterade så hörde jag Linus som guidade runt dem säga "..och här har vi barnrum". Inte undra på att vi aldrig gjorde något av arbetsrumsplanerna, nu blir det ju ett barnrum iaf! :-)
Jag har spenderat många timmar illamående och uschlig i sängen och roat mig med att planera hur rummet ska gestaltas för den lill*, och nyss hittade jag lamporna jag trodde hade utgått ur Ikeas sortiment - yippie! Såg det i ett inredningsreportage för ett tag sedan, tak målat himmelsblått och nerdraget en bit på väggarna, och sedan två (eller flera) moln-lampor kopplade med blå tygklädda sladdar till olika platser i taket. Tyckte det var så himla fint, så det skulle jag vilja ha!
Sedan gillade jag snäcklampan som Ikea också har, den skulle vara fin med en svagare lampa i, som mysbelysning. Passar oavsett om det blir en flicka eller pojke och mamma blir glad. :-)
På golvet har jag tänkt mig mattan Strib i design av coola Maxjenny Forslund, även den från mitt kära Ikea. Glada färger, och det kommer man undan med i ett baby-/barnrum.
I rummet står redan 3 st. någotsånär oanvända (inte till något vettigt iaf!) garderober, vita, enkla som vi har satt raka vita blanka handtag på. Istället för att ha barnkläderna där så vill jag köpa Asplunds byrå "Snö" från David Design, även om jag misstänker att den ligger hutlöst till prismässigt. Långt till September så det borde gå ändå. :-)
Det är planen hittills, imorgon har jag säkert kommit på något nytt.. :-)
(Bilder från Ikea och David Design)
Jag har spenderat många timmar illamående och uschlig i sängen och roat mig med att planera hur rummet ska gestaltas för den lill*, och nyss hittade jag lamporna jag trodde hade utgått ur Ikeas sortiment - yippie! Såg det i ett inredningsreportage för ett tag sedan, tak målat himmelsblått och nerdraget en bit på väggarna, och sedan två (eller flera) moln-lampor kopplade med blå tygklädda sladdar till olika platser i taket. Tyckte det var så himla fint, så det skulle jag vilja ha!
Sedan gillade jag snäcklampan som Ikea också har, den skulle vara fin med en svagare lampa i, som mysbelysning. Passar oavsett om det blir en flicka eller pojke och mamma blir glad. :-)
På golvet har jag tänkt mig mattan Strib i design av coola Maxjenny Forslund, även den från mitt kära Ikea. Glada färger, och det kommer man undan med i ett baby-/barnrum.
I rummet står redan 3 st. någotsånär oanvända (inte till något vettigt iaf!) garderober, vita, enkla som vi har satt raka vita blanka handtag på. Istället för att ha barnkläderna där så vill jag köpa Asplunds byrå "Snö" från David Design, även om jag misstänker att den ligger hutlöst till prismässigt. Långt till September så det borde gå ändå. :-)
Det är planen hittills, imorgon har jag säkert kommit på något nytt.. :-)
(Bilder från Ikea och David Design)
Mat och sånt
Gott när man (jag) är gravid:
- Estrellas lättsaltade chips
- Snickers
- Ceasarsallad från Västermalmsgallerian (bara deras funkar)
- Isthé med persikosmak
- Vaniljrån
- Polarkaka med messmör (har jag ALDRIG gillat tidigare)
Det är vad jag äter för tillfället. Endast och uteslutet. Inte allt samma dag. Väldigt ensidigt, men enligt läkarna är allt som stannar i magen bra mat. (Tack snälla doktorn som lindrade mitt värsta dåliga samvete över min dåliga kost!)
I vecka 8-9 åt jag BARA knäckebröd med smör, kaviar och hårdkokt ägg, det levde jag på, även om även det kom upp ibland. Och även den kombinationen är något jag aldrig eller extremt sällan var sugen på innan jag blev med kotte i magen.
Det jag har extra svårt för är:
- Allt som är stekt och eller osar
- Fisk
- Glass, bullar, kakor
- Riktig lagad mat
- Choklad (tråkigt nog!)
Skumt det där. Skönt att det inte är för evigt det här "välsignade tillståndet".
söndag, mars 30, 2008
Skype hype på K-holmen!
Lillebror flyttade till Tokyo förra veckan med sin bästis från dagis (känns tryggt!), och mamma var snäll nog att installera Skype i vår dator i morse, har inte förstått vitsen med det tidigare. Hon hade dessutom köpt världens proffsigaste hörlurar och mikrofon-set till oss. Hon provringde just, och det var ju alldeles revolutionerande! Fick just veta att t.o.m. Linus mormor tuffa Dagny ligger före med hästlängder då hon har haft Skype länge... :-)
Imorgon ska jag provringa Gustav på andra sidan jorden och prata så länge som han står ut med syrran så det låter som man sitter i en plåtburk, och njuta av nymodigheten - alldeles gratuito!
Imorgon ska jag provringa Gustav på andra sidan jorden och prata så länge som han står ut med syrran så det låter som man sitter i en plåtburk, och njuta av nymodigheten - alldeles gratuito!
Vänta-barn-kalender v. 16
Idag gick vi in i 16:e veckan, yippie! :-)
Nu är det i många landsting dags för återbesök på mödravårdscentralen. På en del ställen gör man nu en ultraljudsundersökning den här gången. I så fall kan du se konturerna av barnets huvud och kropp. Din midja börjar försvinna, och ett tips för att behålla de vanliga kläderna några veckor extra är att trä genom ett gummiband som extra ögla i knapphålet och sedan knäppa gummibandet runt knappen!
Ditt barn är 108-116mm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 100g. Nu är barnets armar och ben färdigbildade och lederna fungerar. Skelettet hårdnar i och med att benen förkalkas och denna process kallas ossifikation. Barnet kan nu koordinera sina rörelser då nervsystemet fungerar och musklerna svarar på hjärnans signaler. Det är fullt med aktivitet i livmodern, fostret rullar runt, sparkar och gör volter. Ännu kan det vara svårt att känna rörelser då fostervattnet fungerar som en ljud- och rörelsedämpare. Omföderskor kan känna ett litet fladder runt denna vecka. Är det ditt första barn så dröjer det oftast några veckor till innan du känner att det sparkar. Det går nu att avgöra barnets kön med hjälp av ultraljud. I fostervattnet finns celler och kemiska ämnen från barnet. Dessa kan fångas upp vid ett fostervattensprov och kan ge viktig information om barnets hälsa.
Nu är det i många landsting dags för återbesök på mödravårdscentralen. På en del ställen gör man nu en ultraljudsundersökning den här gången. I så fall kan du se konturerna av barnets huvud och kropp. Din midja börjar försvinna, och ett tips för att behålla de vanliga kläderna några veckor extra är att trä genom ett gummiband som extra ögla i knapphålet och sedan knäppa gummibandet runt knappen!
Ditt barn är 108-116mm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 100g. Nu är barnets armar och ben färdigbildade och lederna fungerar. Skelettet hårdnar i och med att benen förkalkas och denna process kallas ossifikation. Barnet kan nu koordinera sina rörelser då nervsystemet fungerar och musklerna svarar på hjärnans signaler. Det är fullt med aktivitet i livmodern, fostret rullar runt, sparkar och gör volter. Ännu kan det vara svårt att känna rörelser då fostervattnet fungerar som en ljud- och rörelsedämpare. Omföderskor kan känna ett litet fladder runt denna vecka. Är det ditt första barn så dröjer det oftast några veckor till innan du känner att det sparkar. Det går nu att avgöra barnets kön med hjälp av ultraljud. I fostervattnet finns celler och kemiska ämnen från barnet. Dessa kan fångas upp vid ett fostervattensprov och kan ge viktig information om barnets hälsa.
fredag, mars 28, 2008
Vänta-barn-kalender v. 15
Du är i vecka 15
Ditt förstorade hjärta har nu en 20 % högre kapacitet, allt för att klara syretillförseln till dig och barnet. Runt vecka 15 kan man utföra fostervattensprov för att upptäcka eventuella kromosomrubbningar, som Downs syndrom. Ditt barn är 104-114mm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 50g. Barnets revben, blodkärl och näthinnor syns tydligt genom den lövtunna huden. Huden börjar täckas av lanugohår, mycket fina hårstrån som hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen. Kroppsbehåringen följer mönstret på huden och bildar former som ser ut som fingeravtryck över hela kroppen. Hörseln fortsätter att utvecklas och i mellanörat börjar ett antal mycket små ben att hårdna. Eftersom hjärnans hörselcentrum inte har bildats än, är barnet inte medvetet om alla ljud. Fostervattnet som finns runt barnet leder dock ljud, så med tiden kommer barnet att börja uppfatta din röst och dina hjärtslag. Både huvudhår och ögonbryn blir grövre hos barnet. Har barnet anlag för mörkt hår börjar pigmentcellerna i hårsäckarna producera svart pigment. Fostrets längd mäts vanligen inklusive ben från vecka 15 av din barnmorska.
Info lånad från gravid.se
Ditt förstorade hjärta har nu en 20 % högre kapacitet, allt för att klara syretillförseln till dig och barnet. Runt vecka 15 kan man utföra fostervattensprov för att upptäcka eventuella kromosomrubbningar, som Downs syndrom. Ditt barn är 104-114mm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 50g. Barnets revben, blodkärl och näthinnor syns tydligt genom den lövtunna huden. Huden börjar täckas av lanugohår, mycket fina hårstrån som hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen. Kroppsbehåringen följer mönstret på huden och bildar former som ser ut som fingeravtryck över hela kroppen. Hörseln fortsätter att utvecklas och i mellanörat börjar ett antal mycket små ben att hårdna. Eftersom hjärnans hörselcentrum inte har bildats än, är barnet inte medvetet om alla ljud. Fostervattnet som finns runt barnet leder dock ljud, så med tiden kommer barnet att börja uppfatta din röst och dina hjärtslag. Både huvudhår och ögonbryn blir grövre hos barnet. Har barnet anlag för mörkt hår börjar pigmentcellerna i hårsäckarna producera svart pigment. Fostrets längd mäts vanligen inklusive ben från vecka 15 av din barnmorska.
Info lånad från gravid.se
Boktips
Är himla nöjd med min lilla stadigt växande samling av japanska inredningsböcker om Stockholm. Hittade dem på Designtorget i höstas, och ibland kommer en ny bok ut.Nu har jag:
Stockholms Apartments
Stockholms Kitchens
Stockholms Kitchens
Stockholms Ateliers
och sist men inte minst..
Stockholms Love Apartments
Supersnyggt gjorda, allt på japanska och i litet format, söta som karameller. Visar upp svenska hippa människors hem, ateljéer, kök och "kärleksboningar", mest är det designers, formgivare, art directors och illustratörer, många man känner igen, men lika många nya.
Linus och jag har roat oss med att kolla hur många saker ur varje bok vi har hemma vi också, och det är förvånansvärt många, typ porslinsfigurer, svenskt äldre porslin, bilder, grytlappar med mera. Kanske därför jag gillar böckerna, för att många interiörer liknar vår. Men mycket mycket är jag avundsjuk på... Vill ha! Men tills dess duger böckerna bra!
Är ute efter Stockholms Gardens och Stockholms Kid's Rooms också. Ska se om jag hittar dem i helgen. Så kul med inspiration!
Acne goes Homestyling
Eller inte. Fin blev iaf kudden jag sydde från en av Gustavs skopåsar. Tror det bodde ett par vita lackskor likadana som Iprenmannen har i påsen tidigare, men jag tjatade den till mig.Har inte hittat någon given plats åt den ännu, så den ligger på gästsängen tillsammans med en ursöt Bambi-kudde.
Mormorsrutor
Är helt fascinerad av gamla 70-tals klassikerna mormorsfilten med virkade rutor. Har inte lyckats hitta någon att köpa, och tror inte jag vågar ge mig på att virka en sådan stor sak det första jag gör, men pärlplattor - det kan jag! :-)Den här gjorde jag i förrgår när jag mådde ganska bra, annars har jag inte orkat göra något vidare pyssligt de senaste månaderna. Himla fin tycker jag att den blev, och jag tänkte rama in den i en vit Ikea ram "Ribba" och ha den i gästrummet som ska bli barnrum (!) så småningom.
Nästa pärlprojekt har jag inte tänkt ut riktigt, men jag skulle vilja göra en riktigt stor flugsvamp att ha på väggen, långt ner mot golvlisten.
Hyperemesis - min kompis
Hyperemesis gravidarum är vad det så fint kallas, min "sjuka". Vet inte vad statistiken är exakt, men det är tydligen inte så vanligt. Efter 6:e veckan var jag så trött och illamående dygnet runt att jag tacksamt stannade hemma i två veckor för en luftrörskatarr. Konstigt nog övergick förkylningen i ännu mera illamående, och jag klarade inte av att få i mig något alls. Svärmor och svägerska Anette och Moa kom upp från Lund för att hälsa på oss och möttes av en kritvit spinkig Lina - Grattis, ni ska få ett barnbarn och syskonbarn! Dagen de kom hade jag varit på akuten i 6 timmar och fått medicin utskriven. Dagen efter var vi på 40-års kalas hos Linus o Moas bror Fredrik, och jag petade i mig lite thaimat som jag annars älskar. Inget smakade gott och jag ville bara sova. På natten började jag kräkas, och sprang fram o tillbaka mellan badrum o sovrum var 20:de minut. Vid 13-tiden dagen efter trodde jag på allvara att jag skulle dö, och Linus tog med mig till Gynakuten.
Sedan dess har jag legat inne på dropp 2-4 dagar åt gången, 4 gånger, senast förra veckan. Sjukskriven sedan över 2 månader. Helt gräsligt, men det positiva är ju att vi väntar en liten bebis och att vi fått göra flera ultraljud redan! Första gången såg man en liten avlång sak med ett bultande hjärta, som ett litet fyrljus mitt i allt det blå och svart/vita på skärmen. Jag blev alldeles kär där mitt i natten på akuten, kär i ett litet blinkande ljus. Linus var hemma då, så jag beskrev det för honom. Har glömt det själv, men enligt sköterskorna dagen efter så hade de haft svårt att få mig att sova, för jag haffade all personal som knallade förbi i helt andra ärenden och berättade om det lilla livet jag nu fått bevis för. :-)
Andra gången var jag också inlagd akut på dropp, och då var bebisen 3,3 cm och hade stort huvud och liten kropp. Såg två ben men bara en arm, men Linus och jag var rörande överens om att vi skulle älska vår lilla enarming. Denna gång fick jag fotobevis att visa upp för Linus, och det låg under min huvudkudde resterande nätter på sjukhuset. Allt känns så mindre jobbigt bara jag får se den lill* ibland, ju.
3:de gången var vi tillsammans, Linus och jag, på ett återbesök. Bebisen syntes nu rakt uppifrån, och såg närmast ut som det vita Michelinspöket i Ghosebusters. Kort o tjockt och alldeles bedårande! Låg över kurvan så vi var himla stolta! Dessutom så visade den även andra armen den här gången.. :-)
Senast var jag inne akut igen förra veckan, och då hade den lill* vuxit till sig rejält, och man kunde inte längre fånga den i en bild. Först såg jag huvudet som hade en mer babyliknande form nu, och den sög på sin lilla tumme! :-) Tyckte uppenbarligen inte om UL-staven som störde, så den gjorde en blixtsnabb kullerbytta och sparkades. Så fint!!
Om jag inte åker in akut igen på ett tag så är nästa UL den 22:a April, och då ska det vara som en färdig bebis fast lite smal. Mitt i graviditeten, vecka 20. Fast vi är nog i vecka 19 då, tror jag. Spännande hur som helst!
Igår var en gräslig dag, kräktes och fick bara behålla lite chips. Idag har jag ätit mer chips, lite vindruvor och druckit det enda jag kan - peach isté. Mår bättre idag, men vågar inte ropa hej innan dagen är över...
Förhoppningsvis går hyperemesisen över nu inom ettpar veckor, men den kan även hålli i sig längre, och i värsta fall fram till förlossningen. Som det känns nu tror jag att jag kommer att få dras med det, kommer liksom knappt ihåg hur det kändes att vara frisk och illamåendeFRI.
Huvva. Men en sak är säker, jag kommer att tycka att det var värt all sjuka när vår efterlängtade lill* kommer ut, och jag tror inte att jag kommer att skrämmas av vaknätter och ständig trötthet. Så är det ju nu, fast utan bebis. Oj vad jag längtar!
Sedan dess har jag legat inne på dropp 2-4 dagar åt gången, 4 gånger, senast förra veckan. Sjukskriven sedan över 2 månader. Helt gräsligt, men det positiva är ju att vi väntar en liten bebis och att vi fått göra flera ultraljud redan! Första gången såg man en liten avlång sak med ett bultande hjärta, som ett litet fyrljus mitt i allt det blå och svart/vita på skärmen. Jag blev alldeles kär där mitt i natten på akuten, kär i ett litet blinkande ljus. Linus var hemma då, så jag beskrev det för honom. Har glömt det själv, men enligt sköterskorna dagen efter så hade de haft svårt att få mig att sova, för jag haffade all personal som knallade förbi i helt andra ärenden och berättade om det lilla livet jag nu fått bevis för. :-)
Andra gången var jag också inlagd akut på dropp, och då var bebisen 3,3 cm och hade stort huvud och liten kropp. Såg två ben men bara en arm, men Linus och jag var rörande överens om att vi skulle älska vår lilla enarming. Denna gång fick jag fotobevis att visa upp för Linus, och det låg under min huvudkudde resterande nätter på sjukhuset. Allt känns så mindre jobbigt bara jag får se den lill* ibland, ju.
3:de gången var vi tillsammans, Linus och jag, på ett återbesök. Bebisen syntes nu rakt uppifrån, och såg närmast ut som det vita Michelinspöket i Ghosebusters. Kort o tjockt och alldeles bedårande! Låg över kurvan så vi var himla stolta! Dessutom så visade den även andra armen den här gången.. :-)
Senast var jag inne akut igen förra veckan, och då hade den lill* vuxit till sig rejält, och man kunde inte längre fånga den i en bild. Först såg jag huvudet som hade en mer babyliknande form nu, och den sög på sin lilla tumme! :-) Tyckte uppenbarligen inte om UL-staven som störde, så den gjorde en blixtsnabb kullerbytta och sparkades. Så fint!!
Om jag inte åker in akut igen på ett tag så är nästa UL den 22:a April, och då ska det vara som en färdig bebis fast lite smal. Mitt i graviditeten, vecka 20. Fast vi är nog i vecka 19 då, tror jag. Spännande hur som helst!
Igår var en gräslig dag, kräktes och fick bara behålla lite chips. Idag har jag ätit mer chips, lite vindruvor och druckit det enda jag kan - peach isté. Mår bättre idag, men vågar inte ropa hej innan dagen är över...
Förhoppningsvis går hyperemesisen över nu inom ettpar veckor, men den kan även hålli i sig längre, och i värsta fall fram till förlossningen. Som det känns nu tror jag att jag kommer att få dras med det, kommer liksom knappt ihåg hur det kändes att vara frisk och illamåendeFRI.
Huvva. Men en sak är säker, jag kommer att tycka att det var värt all sjuka när vår efterlängtade lill* kommer ut, och jag tror inte att jag kommer att skrämmas av vaknätter och ständig trötthet. Så är det ju nu, fast utan bebis. Oj vad jag längtar!
Baby, oh Baby!
Nu är det officiellt - vi väntar på en liten bebis! :-)
Har varit så svårt att inte skrika ut det här på bloggen sedan vi fick reda på det i vecka 5, men nu har jag hållit mig i 10 veckor till! Nåja, enligt barnmorskan ligger vi på 14+6 idag, och går in i vecka 15 imorgon, men jag föredrar att kalla det vecka 16 imorgon eftersom vi har gått 15 hela veckor då. En hel vetenskap det där.
Självklart är vi fantastiskt glada och kan knappt hålla oss till September då den lill* är beräknad. Det dumma är att jag är så himla sjuk bara. Firade in det nya året med att endast 3-4 dagar gravid vakna och kräkas. Trodde jag blivit matförgiftad av den goda nyårsmaten vi intog nere i Lund tillsammans med Svärmor Anette, Antonia o Niklas, men ingen annan blev sjuk den dagen, och nästa dag var det bara jag som kräktes igen. Misstänkte fortfarande maten då, men Linus fick köra hela vägen hem till Sthlm den 2:a för jag kände mig så yr... HAHA! Redan då busade den lill* med sin mamma.
Tillbaka på jobbet efter julledigheten var jag så trött så trött att jag fick order av min chef att gå och vila en stund. Sagt och gjort, gick tacksamt upp till mitt omklädningsrum som även huserar en helt ok säng och vilade lite. 3 1/2 timme senare knackade en kollega på och undrade hur jag mådde. Oups, jag hade somnat som för natten trots att det bara känts som en liten powernap på 20 min. Dagarna efter svimmade jag sittande och stående om vartannat, och till slut kunde jag inte hålla mig längre, utan Linus och jag åkte till Scheeleapoteket efter jobbet och införskaffade nervöst ett Clearblue-test. Det var 3 dagar kvar innan min beräknade mens, och egentligen ska man ju vänta till den dagen, men vi testade samma kväll. Linus satt i soffan och jag läste bruksanvisning. Pilade in och "testade" och lade sedan testet på handfatskanten. Sprang ut till Linus igen och började hyperventilera och låg på golvet och utförde något slags stressad yogaavslappningsövning blandad med något som liknade en liggande bön till högre makter. 3 minuter hade gått och jag kunde knappt andas, vänta i hela 5 minuter kan väl ingen vetig människa!!? Linus skrattade åt mig och försökte få mig att andas lite djupare, och det fungerade i ungefär 10 sekunder innan det gick upp för oss att man bara behövde vänta i 3 minuter! Varpå jag pinnade ut till badrummet i expressfart, halkandes i strumplästen på vårt fina stengolv med fossiler. Dinosaurbebisar kanske, minns jag att jag hann tänka. :-)
Fumlade med båda händerna kupade om det värdefulla testet och sprang ut till matbordet och lade ner det försiktigt, som om minsta ovarsamma rörelse kunde påverka vårt efterlängtade svar. Vips, så lyfte jag handen och vi stod båda och stirrade ("in aw" måste jag få säga!) på den lilla avlånga plastprylen med det fina blå plusset! Ett horisontellt och ett vertikalt. Och kontrollrutans stabila streck som bevis. Jag skrek, hyperventilerade lite till, och slängde mig ner på parketten igen, i samma ställning som tidigare, men nu mer som ett TACK till de högre makterna. Om det är sådana som bestämmer över bebisar, alltså. Linus var lugn och trygg och så fin när han fick reda på att det fanns något litet där inne i min mage iallafall. Helt fantastisk stund, och det kändes bara så otroligt rätt och perfekt. Vi tog en massa vilder både före och efter testet, och en hel drös för att föreviga plusset. Vi ser närmast frälsta ut, och en dag när bebisen inte är bebis längre så ska det bli roligt att visa honom eller henne bilderna, för det syns så väl hur lyckliga vi är!
Har varit så svårt att inte skrika ut det här på bloggen sedan vi fick reda på det i vecka 5, men nu har jag hållit mig i 10 veckor till! Nåja, enligt barnmorskan ligger vi på 14+6 idag, och går in i vecka 15 imorgon, men jag föredrar att kalla det vecka 16 imorgon eftersom vi har gått 15 hela veckor då. En hel vetenskap det där.
Självklart är vi fantastiskt glada och kan knappt hålla oss till September då den lill* är beräknad. Det dumma är att jag är så himla sjuk bara. Firade in det nya året med att endast 3-4 dagar gravid vakna och kräkas. Trodde jag blivit matförgiftad av den goda nyårsmaten vi intog nere i Lund tillsammans med Svärmor Anette, Antonia o Niklas, men ingen annan blev sjuk den dagen, och nästa dag var det bara jag som kräktes igen. Misstänkte fortfarande maten då, men Linus fick köra hela vägen hem till Sthlm den 2:a för jag kände mig så yr... HAHA! Redan då busade den lill* med sin mamma.
Tillbaka på jobbet efter julledigheten var jag så trött så trött att jag fick order av min chef att gå och vila en stund. Sagt och gjort, gick tacksamt upp till mitt omklädningsrum som även huserar en helt ok säng och vilade lite. 3 1/2 timme senare knackade en kollega på och undrade hur jag mådde. Oups, jag hade somnat som för natten trots att det bara känts som en liten powernap på 20 min. Dagarna efter svimmade jag sittande och stående om vartannat, och till slut kunde jag inte hålla mig längre, utan Linus och jag åkte till Scheeleapoteket efter jobbet och införskaffade nervöst ett Clearblue-test. Det var 3 dagar kvar innan min beräknade mens, och egentligen ska man ju vänta till den dagen, men vi testade samma kväll. Linus satt i soffan och jag läste bruksanvisning. Pilade in och "testade" och lade sedan testet på handfatskanten. Sprang ut till Linus igen och började hyperventilera och låg på golvet och utförde något slags stressad yogaavslappningsövning blandad med något som liknade en liggande bön till högre makter. 3 minuter hade gått och jag kunde knappt andas, vänta i hela 5 minuter kan väl ingen vetig människa!!? Linus skrattade åt mig och försökte få mig att andas lite djupare, och det fungerade i ungefär 10 sekunder innan det gick upp för oss att man bara behövde vänta i 3 minuter! Varpå jag pinnade ut till badrummet i expressfart, halkandes i strumplästen på vårt fina stengolv med fossiler. Dinosaurbebisar kanske, minns jag att jag hann tänka. :-)
Fumlade med båda händerna kupade om det värdefulla testet och sprang ut till matbordet och lade ner det försiktigt, som om minsta ovarsamma rörelse kunde påverka vårt efterlängtade svar. Vips, så lyfte jag handen och vi stod båda och stirrade ("in aw" måste jag få säga!) på den lilla avlånga plastprylen med det fina blå plusset! Ett horisontellt och ett vertikalt. Och kontrollrutans stabila streck som bevis. Jag skrek, hyperventilerade lite till, och slängde mig ner på parketten igen, i samma ställning som tidigare, men nu mer som ett TACK till de högre makterna. Om det är sådana som bestämmer över bebisar, alltså. Linus var lugn och trygg och så fin när han fick reda på att det fanns något litet där inne i min mage iallafall. Helt fantastisk stund, och det kändes bara så otroligt rätt och perfekt. Vi tog en massa vilder både före och efter testet, och en hel drös för att föreviga plusset. Vi ser närmast frälsta ut, och en dag när bebisen inte är bebis längre så ska det bli roligt att visa honom eller henne bilderna, för det syns så väl hur lyckliga vi är!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
