Little red stuga...

..vid skogens kant, det är drömmen. Så Linus och jag och mamma och pappa samt vår numera döva tax Glimma tog sikte på stugan med det fina gula köket (bloggat om nedan!) igår, för att vara med på visningen. I bilen dit käbblade mina päron i baksätet om huruvida mammas annars så torra händer var svettiga inför visningen pga. nervositet eller om det kunde bero på att det var varmt i vår pyttiga Audi A2. Själv satt jag på nålar för jag var så förväntansfull och nervös. När vi svängde in på den söta lilla skogsvägen (snarare bumpig stig) möttes vi av 10 parkerade bilar - alla där i samma ärende som vi. Attans.
Gick runt och tittade, sniffade inomhus och kände efter. Kom på mig själv med att nästan genast irritera mig på allt "löst folk" som drälld runt i MIN sommarstuga. Blev nästintill sur, och fick samma känsla av hett ägandeskap och oginhet som när jag var liten och en kompis ville klappa MITT marsvin. Helt irrationellt, men ändå en svår känsla att skaka av sig.
Allt med stället var helt toppen, och vi gick runt och försökte se så där nonchalant ointresserade ut för att inte andra skulle peppas av vår entusiasm och börja buda. Det var säkerligen 30 grader i solen och vi svettades allihop. Jag höll mig näta mäklaren och störde mig på folks dumma frågor, och försökte samtidigt fälla ut öronen till parabolstorlek för att kunna snappa upp eventuella bud. En lade 495.000, vilket var utgångspriset. En stund senare lade nästa 5.000 till.
När vi skulle gå och tackade mäklaren för oss fick vi veta att någon lagt 600.000. SEXHUNDRA tuss! Vem i helskotta höjer direkt med 100.000??! Arg som ett bi lunkade jag till bilen, och resterande eftermiddag var lite purken.
Idag ringde jag mäklaren och fick veta att budet låg kvar på 600.000, så jag höjde med tio. Alltså leder vi budgivningen för tillfället, men inte känner jag mig lugn för det. Vill haaa! Antagligen mitt sätt att boa inför vår bebis, och som Linus uttryckte det "Jag är uppvuxen på landet i Skåne, och för ett tag sedan insåg jag att våra barn kommer att bli stadsungar!!" Så vi vill gärna ha ett spartanskt sommarställe att åka till, och träna bebisen i lugnt och "obekvämt" leverne. :-)
Får se hur det går, mäklaren trodde att det hela skulle vara klart imorgon. Puh.