Efter ett par nätter med dåligt med sömn börjar jag inse varför "sleep deprivation" är och har varit en så effektiv tortyrmetod. Man blir ju tokig! I natt sov jag inte många blundar, känns som om jag legat vaken konstant och försökt hitta en bekväm ställning, eller få på eller av täcket tillräckligt för att hitta en dräglig temperatur. När jag själv lyckats somna med en kude mellan knäna för att inte få ont i fogarna, och en annan som stöd under magen så vaknade jag av en djupt suckande Linus som exklamerade att "nej, nu går jag och lägger mig i klädkammaren". Han vill gärna ha mörkt, och det blev det inte av våra "Tupplur"-rullgardiner från Ikea, för jag envisades med att de skulle sitta långt ut i nischen för att inte skava mot blommorna, så nu har vi levt med 5 cm skarv runt hela gardinen i 2 månader. Behöver jag framhäve vikten av att gardinerna sluter tätt runt fönstret..? Som det är nu strålar solen in som en gloria runt omkring... :-)
Fler än jag som har svårt nattetid. Katten däremot låg utsträckt över mina fötter och njöt i fulla drag.
Har legat och känt efter hur det känns i magen, om bebisen sparkar, buffar, vrider sig eller vänder sig, och åt vilket håll. Eller om den kanske gör en kullerbytta. Hoppas verkligen jag vänjer mig snart, för det är 3 månader kvar och jag och bebisen blir nog knappast mindre...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar